Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2006

Kamrater, vänner.

Jag vill börja med att tacka arrangörerna för att jag har fått möjligheten att tala inför er idag, och samtidigt passa på att prisa deras initiativ. För är det något som försummats i dagens nationella rörelse, så är det kulturen. Vi har varit duktiga på att producera flygblad och affischer, arrangera demonstrationer och manifestationer, hålla i spelningar och så vidare. Men att verkligen leva det vi säger oss kämpa för – att leva vår kultur – har vi många gånger glömt bort.

Att leva vår kultur, är kanske det absolut viktigaste vi kan göra. För det är endast genom att leva den som den överlever. Det är ingen annan som kommer leva den, eller för den delen bevara den, åt oss. Det är knappast så att massmediaeliten kommer starta kampanjer för att rädda det nordiska kulturarvet. Jag har svårt att se Jan Scherman framför mig när han presenterar att TV4 ska ha en temavecka för att rädda den svenska kulturen. Det står för den med friska ögon klart att se att det är vi som måste leva, utveckla och bevara vår kultur. Genom att dansa våra danser, sjunga våra sånger, njuta av våra tavlor, berätta våra historier och så vidare så kan vi garantera vårt folks och därmed vår kulturs överlevnad. För så länge systemet inte väljer att avrätta oss, kommer vi alltid att finnas där, och så länge vi finns där så lever svenskheten, hur gärna de än vill utrota den.

För hur drastiskt det än kan låta i allmänhetens öron, så är det just vad makten vill göra – de vill utrota svenskheten. Och inte nog med svenskheten, de vill utrota alla markanta skillnader mellan olika folk och kulturer. Jag vet att detta inte står som något nytt för er som är här idag, men jag tycker ändå det är viktigt att poängtera varför man vill göra så.

Den globala kapitalismen har en enda stor motståndare – och det är den nationella identiteten. Kapitalismen och konsumtionen lever på att vi köper oss en identitet, inte att vi föds med en. Detta betyder att man måste göra allt i ens makt för att utplåna den nationella identiteten, och det är just därför samhället ser ut som det gör idag. Det är just därför vi hör floskler som mångkultur, som egentligen inte betyder något annat än kulturmord och kulturdekadens. För säg mig – på vilket sätt är det kultur när den polska judinnan Joanna Rytel filmar när hon onanerar framför katter? På vilket sätt är det kultur när Moderna Museet ställer ut barnpornografiska fotografier?

Jo, det är en sorts kultur. Det moderna samhällets kultur. Det mångkulturella samhällets kultur. Det demokratiska samhällets kultur. Det sjuka samhällets kultur.

Men det är inte svensk kultur.

En svensk som däremot velat bidra till kulturlivet är konstnären Markus Andersson. Han hade nyligen en utställning där han visade upp några av sina oljemålningar. En av tavlorna föreställde en blond pojke framför en runsten, en annan föreställde den mördade Daniel Wretström. Representanter för vad som ironiskt nog kallas den svenska kultureliten, gick i Dagens Nyheter ut och förklarade att Anderssons verk varken var konst eller kultur. Det var bara nationalsocialistiskt trams och en skam för hela kulturetablissemanget. Och det är ju en intressant syn på saken.

Oljemålningar är trams – onanera framför katter är konst.

Men där har den självutnämnda kultureliten fel. Anderssons oljemålningar är konst, att onanera framför katter däremot är sjukt och borde resultera i att man låses in för en lång tid framöver.

Det är tydligt att de som idag kallas för kulturelit inte har något intresse av att vare sig skapa eller bevara svensk kultur. De är enbart intresserade av att få sina perversioner tillfredställda, samtidigt som de gapar om att det inte finns någon svensk kultur. Självklart har de fel även i dessa absurda påståenden.

Svensk kultur är de gemensamma bilder som vårt folk bär med sig, som våra förfäder planterat i vår jord och i våra själar. Svensk kultur är det som det svenska folket skapat, bevarat och levt genom århundraden. Självklart är inte kultur något statiskt. Men kultur har alltid vuxit underifrån, genom folket och uppåt – inte tvärtom. Kulturen ska inte påtvingas folket genom makten, så som det är idag när man forcerar fram sjukligheter för att det ska passa den politiska agendan. Och här är vi tillbaka där jag var tidigare – konsumtionssamhällets behov av att ta ifrån oss vår naturliga identitet.

Man trycker ner den ena sjuka saken efter den andra i halsen på oss, och tvingar oss att sakta mala ner det för att det sedan ska kunna uppnå någon sorts falsk acceptans. Idag ser vi hur allmänheten inte verkar ens höja på ögonbrynen när man skändar religiösa figurer eller bryter mot de mest fundamentala stöttepelarna i vårt samhälle. Något som aldrig hade accepterats för bara några decennier sedan.

På så sätt har man kommit en bit med sina vidriga visioner. Genom kraften av massmedia och kapital, har man kunnat forma om stora delar av allmänhetens sinnen. Man har på ett kusligt sätt lyckats transformera folkets hjärnor, till en passiv mottagare av vilket skräp som helst – helt utan vilja till eget och kritiskt tänkande. Men den här processen har inte kommit speciellt långt – det är vi ett bevis på. De flesta av oss som är här idag är födda på 70- och 80-talet. Vi har fått växa upp under de tider som kanske haft den starkaste hjärntvätten av alla.

Men ändå är vi här idag, för att vi inte vill ta del av det sjuka moderna samhället, för att vi inte vill vara en del i internationalisternas spel, för att vi kräver vår identitet tillbaka och vårt folks rättvisa. För någonstans inom oss har vi känt att det här är fel – detta trots, eller kanske tack vare, att vi varje dag har fått höra att det är rätt. Vi har fått lära oss att vi inte ska reagera med avsky när vi ser pornografisk reklam på pelare utanför dagis, att vi inte ska vilja ta till vapen när vi ser hur någon skändar våra nationalsymboler, att vi inte ska protestera mot att ett främmande folk styr vårt land.

Anledningen till att vi ändå är här idag, att vi vägrar göra som herrarna säger åt oss att göra, är att vi fortfarande har kontakt med oss själva och vår nationella identitet. För inom svensken vilar fortfarande svenskheten, stoltheten och styrkan. Inom svensken vilar viljan till rättvisa. Det är den svenska kulturen som vilar inom oss. För om vår ras är vårt folks kropp, så är kulturen vårt folks själ.

Så det som vi de facto gör här idag, när vi lever den svenska kulturen – är att sakta väcka upp våra förfäders röster inom oss. Och när vi väcker dessa röster så sprider de sig till fler personer, så att också deras svenskhet vaknar upp ur sin djupa dvala. Detta blir en ringar-på-vattnet-effekt som är omöjlig att stoppa.

Därför är det så viktigt att vi lever vår kultur.

Men varför är vi då inte fler här idag? Om svenskheten vilar inom oss, varför vaknar den inte hos fler? Vi har ju delat flygblad och skrivit tidningar där vi berättat allt det här för dem – borde de inte bara förstå? Detta är vanliga reaktioner som jag hör från nationella aktivister, och jag förstår deras frustration. Men folkets ovilja kan förklaras på många sätt. Jag menar, varti ligger problemet för en rörelse som verkar för naturens lagar, för förnuft och för folkets väl? Man kan tycka att endast folk av tyrannisk natur vill leva i ett samhälle där begär styr över förnuft, där egoism tillsätter de styrande och där fegheten blir en naturlig följd av egoismen.

Det är helt enkelt så att man inte känner till något annat, och när man inte känner till något annat så tror man – så länge man blir tillsagd att tro så – att man lever i den totala lyckan. Om man inte upplevt det som vi har att erbjuda, så vet man inte att den nivå av lycka existerar.

Men sa jag inte alldeles nyss att vi berättat för dem om vårt alternativ? Jo, det stämmer. Men vi har inte visat dem alternativet. Vi har inte levt alternativet.

Därför är det så viktigt att vi lever vår kultur.

Det är därför vi måste bli ett samhälle i samhället. Vi måste ha vår egen media, våra egna kläder, våra egna affärer, vår egen musik, våra egna skrifter och så vidare. Vi måste vara ett klart och tydligt alternativ – ett alternativ som blir så attraktivt att människor söker sig dit när de tröttnat på det moderna samhället.

En annan förklaring är den naturliga viljan att passa in. Att slippa vara lite annorlunda, att bara följa med strömmen och göra som man blir tillsagd. Detta är som sagt något helt naturligt. Men när vi uppnåt den första punkten – ett samhälle i samhället – samtidigt som det moderna samhället bara förfaller allt mer i kriminalitet och misär, kommer människor söka sig till oss. Det beror på två faktorer. Dels för att vi kommer erbjuda ett bättre alternativ, med betydligt mindre kriminalitet och en stark idealism. Men också för att vi erbjuder svenskheten. Den svenskheten som vilar inom alla svenskar.

Därför måste vi leva vår kultur. Så att vi kan väcka dessa sovande själar, och finnas som ett klart alternativ när samhället förfaller. Låt därför denna Kulturfestival bli startskottet på en nationell rörelse som tar vara på, utvecklar och lever den svenska kulturen. Låt denna Kulturfestival bli vändpunkten, där vi inte bara pratar om, utan också praktiserar vår kultur.

Låt sedan vår kultur fylla din kropp med styrka, den styrka som vi behöver för att orka kämpa varje dag. Kanalisera denna styrka, så att den hela tiden riktas framåt så att vi kan bereda vägen för tusentals och åter tusentals andra svenskar.

De svenskar som kommer sluta upp när deras svenskhet vaknar.

Gör det för dig själv, din familj och för ditt folk som alltid kämpat för dig. Gör det för fosterlandet som gett dig mat och vatten. Gör det för Sverige och för den slutliga seger som vi kommer att nå!

Tack för mig.

Film från talet (av någon anledning så hoppar filmen fram och tillbaka så kvaliteten är inte den bästa…)

Read Full Post »